För över trettio år sedan omarbetade de skandinaviska länderna sina läroplaner för att inkludera mer kreativitet, samarbete och kommunikation. Det var en strävan som grundades i välfärdsstatens mentalitet där man värderade inklusivitet och samarbete för det gemensammas bästa. De nordiska länderna placerar sig i allmänhet över genomsnittet i PISA-rankningar, med ett topprankat Finland. Samtliga nordiska länder har gjort betydande framsteg när det gäller att skapa rättvisa villkor för alla studenter. Norden består av de olika länderna Island, Danmark, Norge, Sverige och Finland. De har alla olika kulturer och språk, där exempelvis ingen förstår det finska språket trots den geografiska närheten. Det finns nationella läroplaner i de nordiska länderna som varje skola måste följa utan undantag.

Skolsystemen är mycket studentinriktade och det talas en hel del om inkludering, demokrati och jämlikhet samt att lärarnas fackförbund är starka. Utbildningssystemen är gratis i alla de nordiska länderna, inklusive universitetsutbildning, och är offentligt finansierat. Även om barn växer upp i en socialt hård situation är det därför fortfarande möjligt och enkelt att skaffa sig en hög utbildning, ur en ekonomisk synvinkel, eftersom utbildningen är kostnadsfri. Av de nordiska utbildningssystemen är det det finska systemet som har vunnit högst internationell rankning och medföljande internationell uppmärksamhet. Vad beror då framgången i Finland på? En viktig faktor sägs vara jämställdhetsaspekten och att de i varje skolklass har studenter från olika sociala bakgrunder.

Nordiska skolsystemen och jämlikhet

Det finns forskning om skolsystemens effektivitet som visar att om utbildningssystemen är jämlika och demokratiska är detta väldigt bra för alla studenter och inte bara de fem bästa procenten som exempelvis i Singapore och Kina. Generellt kan sägas att utbildningen av de lägsta placerade eleverna och toppeleverna är något som de nordiska utbildningssystemen har lyckats riktigt bra med. Detta är också anledningen till att personer flyger in från Kina och andra länder för att titta på dessa system. De försöker lista ut hur de nordiska länderna tog stegen från fattiga jordbrukssamhällen i slutet av 1840-talet till industrisamhällen på bara 100 år utan att splittras från insidan av social instabilitet.

Nordiska utbildningssystemen och teknik

De nordiska utbildningssystemen har i väldigt stor utsträckning integrerat teknik i sin pedagogik och idag tillhör teknisk användning i skolor vardagen. Den tekniska användningen i skolorna började någon gång på 1990-talet med integration av datorer i olika ämnen. Nästa steg var givetvis införandet av internetanvändning i skolorna, vilket fortsatte växa under 2000-talet för att främja användningen av IT. Målsättningen med den nuvarande utvecklingen är förbättrad infrastruktur och investeringar i digitala läromedel. Sverige och Danmark är idag de ledande nordiska länderna inom teknisk tillgång för studenter där lärarna är engagerade i att använda tekniken för att stödja progressiv pedagogik. För elever som går i en högre utbildning är internet och datorer ett viktigt verktyg i skolan.

Vad har gjort Finlands utbildningssystem så framgångsrikt?

Finland har upprepade framgångar i internationella utbildningsrankningar och det finns många faktorer till detta framgångsrecept. Finland lägger mycket stor vikt vid tidig utbildning men innan finländska barn lär sig sina scheman lär de sig först hur man ska vara barn, hur man leker med varandra och hur man läker känslomässiga sår. I Finland anser man att konkurrens mellan skolor inte gynnar barn men att samarbete mellan skolorna främjar barn. Detta är anledningen till att Finland inte har några privata skolor. Lärare är betrodda att ge bra undervisning utan motivation av konkurrens. Lärarna i Finland är högre värderade och respekterade än i de övriga nordiska länderna och fokuserar något mer på traditionellt lärande.

Finska skolor saknar hemläxor och låter barn vara barn

De finländska skolorna erbjuder barn att vara barn efter skolan och ger inte hemläxor. Filosofin kommer från ett gemensamt förtroende som delas av skolan, lärare och föräldrarna. Föräldrar utgår från att lärarna har täckt det mesta av vad som behövs läras ut under skoldagen och skolorna antar detsamma. Extra arbete anses för det mesta vara onödigt av alla. Barnens tid efter skoldagen är reserverad för fritid och familjeliv. Finsk lag kräver att lärare ska ge eleverna 15 minuters lektid för varje 45 minuters lärotid. Policyn härrör från Finlands övertygelse om att barn ska få vara barn så länge som möjligt och att det inte är deras jobb att växa upp snabbt.