Det norska skolsystemet kan delas upp i tre delar: Grundskolan (Barneskole 6-13 år), ungdomsskola (13-16 år) och gymnasiet (Videregående skole, 16-19 år). Barneskole- och ungdomsskolenivåerna är obligatoriska och brukar kallas för Grunnskole (bokstavligen översätts till “grundskola”). Grundskolan är obligatorisk för alla barn i Norge mellan åldrarna 6-16 år. Före 1997 började obligatorisk utbildning i Norge vid sju års ålder. Eleverna måste ofta byta skolan när de går i gymnasiet och måste nästan alltid byta skolan när de går i gymnasieskolan, eftersom många skolor bara erbjuder en av nivåerna. I årskurs 2-7 introduceras de i matematik, engelska, vetenskap, religion (inte bara kristendomen utan också andra religioner), estetik och musik, kompletterat med geografi, historia och sociala studier.

Från och med åttonde klass börjar eleverna få betyg i skolan. Det är under samma år som de kan välja att studera ett valfritt språk. Det vanligaste är att studera tyska, franska och spanska samt kompletterande engelska och norska studier. Innan utbildningsreformen i augusti 2006 kunde eleverna välja att läsa en praktisk kurs i stället för ett språk. Tonåringar som föddes 1999 och senare kunde återigen göra ett praktiskt val när de började grundskolan och fick därigenom möjlighet att välja två valfria ämnen. Under 2009 har norska femtonåringar gjort sig bättre i OECD:s program för internationell studentbedömning än andra skandinaviska länder, med betydande förbättringar sedan 2006.

Gymnasieskolor i Norge

Sekundärutbildning i Norge bygger främst på offentliga skolor: 2007 gick 93 % av norska gymnasieelever i offentliga skolor. Fram till 2005 fanns det en lag i Norge som sa att privata gymnasieskolor var olagliga såvida de inte erbjöd sig ett “religiöst eller pedagogiskt alternativ”. Så de enda privata skolorna som existerade var religiösa (kristna), Den första “vanliga” privata gymnasieskolan öppnade hösten 2005.1994 fanns det tre olika typer av gymnasieskolor, “General” (språk, historia och liknande), “Mercantile” (bokföring och liknande) och “Yrkesmässig” (elektronik, snickeri och liknande). Högskolestyrelsen 1994 slog samman dessa grenar i ett enda system. Detta gjordes för att alla elever skulle vara behöriga till högre utbildning när de hade gått klart gymnasiet.

Kunskapslöftet

Sedan introduktionen av reformen Kunnskapsløftet som kom hösten 2006 kan en student ansöka om allmänna studier (så kallad studiespesialisering) eller yrkesstudier (yrkesfag). Inuti dessa två huvudvägar finns det flertalet undervägar att följa. Yrkesstudier följer vanligtvis en typisk struktur med namnet “2 + 2-modellen”. Den innebär att efter två års skolträning (med workshops och kort praktisk erfarenhet från arbetslivet) arbetar studenten i två år på ett företag eller en offentlig institution i Norge. Lärlingskapet är uppdelat i ett års träning och ett år av effektivt praktiskt arbete. Vissa yrkesutbildningar är emellertid helt skolbaserade med ingen praktisk utbildning och andra yrkesutbildningar inkluderar praktik under tre år istället för två år.

Kunskapslyftet och IT

Den nya reformen gjorde att införandet av IT i norska skolan blev obligatoriskt och många län (som är de ansvariga för folkhögskolorna) erbjuder bärbara datorer till gymnasiestudenter, gratis eller till en liten avgift, då de är vitala i undervisningen. Kunnskapsløftet gör det svårare att växla mellan valbara ämnen som du tar i andra och tredje året enligt studieplanen. Studerande på gymnasiet i Norge får välja några valfria ämnen som de är intresserade av att läsa. Studerande från gymnasiet kallas för “Russ” på norska. De flesta av dem väljer att fira med massor av fester och festligheter, vilket opraktiskt sker några veckor före sista examen det sista året.

Högskoleutbildning

Högskoleutbildning är något utöver gymnasieskolan och håller normalt på i tre år eller mer. Högskoleutbildning eller universitet är som gymnasiet frivilligt men för att komma in på universitetet eller högskolan måste du ha uppnått en generell studiekompetens. Detta kan uppnås genom att genomföra allmänna studier i gymnasieskolan eller genom lagen om 23/5 där en person måste vara över 23 år, ha 5 års kombinerad skolgång och arbetslivserfarenhet och ha godkända tentor i norska, matematik, naturvetenskap, engelska och samhällsvetenskapliga studier. Vissa utbildningar på universitetet kräver också att du har läst vissa specifika kurser på gymnasiet under andra och tredje klass. Detta kan till exempel vara matematik och fysik för tekniska studier.