De nordiska ländernas likheter vad gäller utbildningssystem vilar på de historiskt starka banden. De har likartade sociala, kulturella och politiska bakgrunder. Samtliga länder har haft unioner, tillhörigheter och gemensamma historiska ättlingar. Även kristendomen och de kyrkliga skolorna har länderna haft gemensamt. Och inte att förglömma, de språkliga beröringspunkterna har varit en starkt bidragande orsak till förståelse mellan de nordiska länderna. Allt detta sammantaget har lett till att utbildningssystemen också påminner mycket om varandra, både historiskt sett och idag. Skollagarna i de nordiska länderna tillkom under 1800-talet och samtliga av länderna fick en obligatorisk grundskola under 1900-talet. Idag finns det dock vissa skillnader mellan de nordiska ländernas utbildningssystem vad gäller statlig styrning och friskolor.

Finland är det nordiska land som på ett eller annat sätt hyllats för sina utbildningssystem, lärarutbildningar och studieresultat. Den finländska skolan har varit mer framgångsrik än den “svenska modellen”, som dock också anses vara en av världens bästa. En av orsakerna till den framgångsrika finska skolan är att staten på ett mycket mer direkt sätt styr skolsystemet där. Faktum är att den finska skolan är kommunal men med strikta statliga direktiv – därav har hela utbildningssystemet samma ramverk oavsett var utbildningen sker eller på vilken nivå. I Sverige kom friskolereformen under 1990-talet och privata skolföretag kunde stoppa skolpengen per elev i egen ficka. Detta har inte gynnat utbildningssystemet i Sverige.

Svensk utbildningshistoria – “Den svenska modellen”

I Sverige kom en fyra år lång folkskola att introduceras 1842 och det var en grundläggande utbildning som skulle ges åt eleverna. Behovet av utbildning växte och 1882 tillkom två nya år i folkskolan och därmed blev den svenska folkskolan sexårig för alla invånare. Idag är grundskolan obligatorisk framtill årskurs nio. Från politiskt håll vill Socialdemokraterna och Miljöpartiet förlänga och göra gymnasieskolan obligatorisk. Utbildningssystemet i Sverige utgår från “Den svenska modellen” där stat, kommun och näringsliv med privata skolföretag på olika sätt försöker leda skolan framåt. Lösningarna för svenskt utbildningssystem har varit lärarlyftet, lärarlegitimation och i nuläget även höjda löner. Samtidigt kvarstår problemet – läraryrket är fortfarande inte tillräckligt attraktivt och det råder personalbrist.

Norges utbildningssystem – få privatskolor

Norge var tidiga med att skapa en skollag utifrån en kunglig förordning. Redan 1739 skulle varje socken och stad inneha en skolkommission, en allmän skola för läsning, skrivning, matematik och kristendom. Namnet på norsk skola ändrade 1889 till folkskola och den blev därmed också sjuårig för samtliga invånare. Norska skolreformer under 1990-talet påminner till viss del om vad som skedde i det svenska utbildningssystemet. Poängtera att den viktigaste skillnaden är att i Norge finns ingen idé om att ett fritt skolval skulle kunna gynna elevernas skolresultat. Därav går endast 2 % av alla skolever i Norge i privata skolor – i jämförelse med Sverige där cirka går 13% i privata friskolor.

Finlands utbildningssystem – kommunalt med statlig styrning

År 1898 blev samtliga finländska kommuner skyldiga enligt skollagen att se till att alla barn hade möjlighet att gå i skolan. Därför blev den icke-kyrkliga utbildningsförvaltningen tillsatt i Finland samma år. Största skillnaden mellan finskt skolsystem och övriga nordiska länders är att skolreformerna i Finland fått ta tid och utvärderats på längre sikt. I jämförelse med svenskt utbildningssystem där skolorna och lärarna alltsedan 1990-talet blivit föremål för direktiv, påbud och åtgärder. Pådrivna av politiska partier och partiledarnas förnuftsargument avseende utbildningssystemet, lärarna och skolan. Det går att argumentera för att det svenska utbildningssystemet har blivit ett slagträ för att vinna politiska röster och urholkats på kunskap, tillit och respekt.

Danmarks utbildningssystem – utbildningsplikten obligatorisk

I Danmark kom den allmänna skolan att införas år 1814 och 1894 fick skolformen namn och kallades folkskola. Danmark har till skillnad från de andra närmsta nordiska grannländerna ingen skolplikt. Däremot råder det undervisningsplikt i Danmark. Detta möjliggör att föräldrar kan undervisa sina barn i hemmet. Majoriteten av danskarna väljer att låta barnen gå i den kommunala, kostnadsfria skolan. Den nioåriga grundskolan är obligatorisk i Danmark. När eleven i nionde klass går ut kan denne få välja att gå ett år till i en frivillig tionde klass eller om eleven vill kan hen gå direkt vidare till sin gymnasieutbildning. Privat- och friskolor finns i Danmark och cirka 15% av skolbarnen är inskrivna på dessa.