Innan ett barn blir en del av det statliga utbildningssystemet i ett av de nordiska länderna kan det placeras i en förskola och få de grundläggande förutsättningarna för att påbörja sin utbildning. Förskola är en gruppverksamhet för barn från ett år till skolstarten. Förskolan organiseras för att föräldrar ska få möjligheten att arbeta och studera. Tidigare gick förskolan under namnen daghem eller dagis men namnet har nu ändrats för att påvisa den ökade pedagogiken som har lagts in i verksamheten. Fokuset i förskolan är att den ska fungera som ett stöd i barnens utveckling och lärande när föräldrarna inte är tillgängliga men den tar inget ansvar för att barnen lär sig och sätter inga betyg.

Det är landets kommuner som är skyldiga att tillhandahålla förskola så nära barnets hem som möjligt, till skillnad från många andra länder där det oftast är ett arbete som sköts av staten eller drivs privat. Kostnaden för förskolan är dessutom väldigt låg sett till lönenivån. Detta är för att alla kommuner har infört en maxkostnad för vad föräldrar ska behöva betala för att ha sina barn på förskolan. I flera andra jämförbara länder kan kostnaden bli omöjlig att bära om du har flera barn som behöver tas hand om samtidigt. I länder som Italien och Spanien är det istället vanligt att barnen går kortare stunder innan de hämtas av släktingar eller föräldrarna som arbetar deltid.

Grundskola

Ett år i grundskolan börjar med en hösttermin och fortsätter året efter med en vårtermin. Under sommaren är barnen lediga i flera månader, lite längre i Sverige än övriga nordiska länder men samtidigt har alla längre ledighet än de flesta jämförbara välfärdsländer. Barnen ska enligt lag påbörja årskurs 1 det året de fyller sju men kan ansöka om att börja ett år tidigare eller ett år senare. De ska sedan stanna i grundskolan under minst nio år. Skolan är helt kostnadsfri och kräver inget inköp av skolböcker eller skoluniform. Efter varje avslutad termin ska ett utvecklingssamtal hållas mellan lärare och föräldrar och vid vissa åldrar ges även betyg i olika ämnen.

Högstadium

De sista tre åren i grundskolan kallas högstadium. De skiljer sig lite från de tidigare tre åren eftersom de är mer förberedande inför grundskolans avslut och lyfter in fler olika sorters ämnen. Det handlar i många fall om att bredda kunskapsbasen för blivande vuxna men också ge en inblick i många nya branscher innan ungdomarna ska välja inriktning i antingen yrkeslivet eller för fortsatta studier. Några av de ämnen som tillkommer och som inte har lärts ut tidigare är hemkunskap och fysik. De nordiska länderna skiljer sig även mot andra länder i världen genom att i högstadiet lägga till lärandet av ett nytt språk. Utöver sitt modersmål och engelska kommer eleverna behöva lära sig ett språk till.

Gymnasium

När grundskolan har avslutats kan du söka till att påbörja en gymnasieutbildning. I Norden ingår gymnasieutbildningen inte i grundskolan, utan du är fri att börja jobba om du önskar. Du behöver dessutom vara godkänd i matematik, engelska och ditt modersmål (svenska eller något av de andra nordiska språken) för att ha tillåtelse att söka dig till en gymnasieutbildning. För de som inte klarat att bli godkända i dessa ämnen erbjuds istället extrakurser och program för att lyfta betygen till en godkänd nivå och därmed få möjligheten att söka. I alla de nordiska länderna finns det gymnasieskolor som drivs av det offentliga, vissa kommunalt och vissa statligt beroende på land.

Högskola och universitet

När du har gått ut gymnasiet, om du har läst ett högskoleförberedande program, kan du ansöka till högskola eller universitet. Den största skillnaden jämfört med de flesta länder utanför Norden är att universiteten är kostnadsfria att gå på. Du kommer behöva betala materialet själv men får ett bidrag från staten tillsammans med möjlighet till studentlån för att täcka dessa kostnaderna. Det är ingen skillnad på universitet och högskolor sett från vilka kurser och program som erbjuds, eller värdet på en avslutad utbildning. Det som skiljer handlar istället om skolorganisationens stöd från staten till att bedriva forskning och utveckla fler program i sin ordinarie verksamhet. Översatt till engelska kallas även de nordiska högskolorna för universitet.