Utbildningarna i Finland, både de på lägre och högre nivå, har sedan många år tillbaka varit väl diskuterade i positiva ordalag både i och utanför Europa. Finland har uppenbarligen lyckats med något som få andra länder har – nämligen att skapa en skola som säkerställer att alla elever får samma utbildning oavsett var de växer upp eller vilka ekonomiska förutsättningar deras föräldrar har. De framgångar de har skördat inom skolväsendet i Finland går det bland annat att se bevis på genom att eleverna presterar bra i internationella undersökningar, varav PISA-undersökningen är den vanligaste att titta på. I de två senaste PISA-undersökningarna har Finland placerat sig i topp när elevernas kunskaper har mätts.

De flesta barnen börjar skolan som sjuåringar i landet. Därefter går man sex år i lågstadiet, årskurs 1-6. Högstadiet börjar vid årskurs sju och pågår i tre år. De nio första åren är de som ingår i den så kallade läroplikten. Efter den nionde årskursen kan eleven antingen välja att börja jobba direkt, att gå ett gymnasium eller att söka sig till en yrkeshögskola. De utbildningarna kallas för “andra stadiet”. Efter en utbildning på andra stadiet går det sedan att söka sig vidare till ett universitet eller en yrkeshögskola. Gymnasierna i Finland är i och med detta mer allmänt inriktade än de exempelvis är i Sverige. Det är sällan elever läser något speciellt program i gymnasiet.

Läroplikt istället för skolplikt

En av de första sakerna som behöver nämnas om utbildningen i Finland är att man, till skillnad från Sverige, inte har skolplikt. I Finland har de istället läroplikt. I praktiken innebär den att föräldrar kan välja att hemskola sina barn istället för att ha dem i en riktig skola. Det är däremot inte särskilt vanligt men att landet har läroplikt innebär att eleverna är tvungna att lära sig för att få avancera framåt. Om en elev exempelvis blir underkänd i flertalet ämnen är det vanligt att denne då får gå om just den årskursen, för att på så sätt säkerställa att personen i fråga får den kunskap som krävs.

Utbildningen är gratis

I Finland kostar det ingenting att gå i skolan, varken när man går i lågstadiet, vilket motsvarar låg- och mellanstadiet i Sverige, på gymnasium eller på universitet. Finlands studiestödssystem är ett av de starkare i hela världen och när man studerar på universitet kan man få studiebidrag och bostadsbidrag samt att staten går i borgen för ett studielån. De senaste åren har landet dock gjort kraftiga begränsningar av studiestödet och sänkt det bidrag som studenterna får för att istället höja låneborgen. Det har lett till många diskussioner i landet där en del är rädda för att det kommer resultera i att det bara är studenter som kommer från en rikare bakgrund som kan studera.

Läsförståelse och matematikkunskaperna är extra bra

Elever i Finland har utmärkt sig främst inom läsförståelse och naturvetenskapliga ämnen. Matematik har sedan länge varit ett av de starkare ämnena i Finland och när det kommer till läsförståelse placerar sig Finland i topp tillsammans med bland annat Singapore. Däremot har det under de senare åren gått att märka att intresset för naturvetenskapliga ämnen har dalat bland studenterna. Eleverna är inte längre lika motiverade och år 2016 vittnade PISA-undersökningen om att de finska studenternas motivation endast ligger på OECS:s medelnivå. Det är något som den finska regeringen diskuterat frekvent sedan resultatet presenterades, eftersom det krävs en motivation från studenternas sida för att resultaten ska bli tillfredsställande.

Nycklarna till framgång

Vad som har gjort att just Finland har ett så pass starkt skolväsende är kanske svårt att sätta fingret på. Det man däremot vet är att Finland tog efter Sveriges skolsystem men när Sverige ville reformera sitt skolväsende valde Finland att hålla kvar vid samma struktur. Det visade sig vara ett smart val. En annan bidragande faktor till att skolorna är så pass bra i Finland är att antalet privatskolor är ytterst få, plus att de är hårt kontrollerade av staten. Det gör att det går att garantera att alla studenter får en likvärdig utbildning och att man inte riskerar att de som går i en privatskola får en bättre utbildning än andra.